en person som inte förstår mig. en person som skiter i mig. en person som hatar mig och en som alltid finns där. allt är upp och ner. klart slut hej.

ikväll har jag, min mamma och min syster gråtit ikapp.

den person som orsakat det brukade jag kalla min pappa.

nu vet jag inte. han har inte visat att han bryr sig om mig precis.

ingen förutom sig själv och hans eget bästa.

idag klampade pappa in i vårat hus i krokom, sprang upp på mitt rum och ryckte mobilen ut handen på mig.

den tog han och min dator. han skrek och skällde.

det slutade med att jag skrek ''du har ingenting att göra här, åk'' hela tiden.

han stog i dörröppningen och kollade på mig, skrek och sån skit.

jag puttar på hans mage och upprepar, ''ut.''

han höjer knytnäven och säger ''du rör mig inte.''

jag vet inte om jag är rädd för honom. nej, det är jag inte.

men jag har ingen respekt för honom. inte alls. inte längre.

han kommer hit och bråkar med mig och min mamma, när han vet att mammas kille inte är hemma.

annars skulle han inte våga. inte alls.

jag är verkligen lättad över att min lillasyster inte var hemma.

min pappa och hans agressionsproblem kommer göra mig och min syster psykiskt och fysiskt störda.

allt han gör skadar mig nu. allt.

ibland så vill jag skrika, som att jag inte fick någon luft.